tvatusenboktankar.blogg.se

The Sun Is Also a Star

Publicerad 2017-09-20 20:10:08 i 2016, Bokrecensioner, Böcker på engelska, Samhällsskildring, Skönlitteratur, Ungdomsböcker,

“We are capable of big lives. A big history. Why settle? Why choose the practical thing, the mundane thing? We are born to dream and make the things we dream about.” 

 
När Natasha och Daniel träffas är hon knappt ett dygn från att deporteras till Jamaica. Att få känslor för en kille är det sista hon har i tanken, men så träffar hon Daniel och allting förändras. 
 
Betyg: 3/5. The Sun Is Also a Star var månadens bok i en bokklubb jag är med i. Hade den inte varit det är jag tveksam till om jag självmant hade valt att läsa den, men det är också en del av charmen med bokklubbar. Såhär i efterhand är jag glad att jag läste boken. Även om den kretsade kring kärlek, framförallt kärlek vid första ögonkastet, måste jag medge att jag, som normalt sett inte gillar sånt, anser att den är läsvärd.
 
Boken är skriven ur flera olika perspektiv. Förutom att följa Natasha och Daniel får läsaren även korta inblickar i vissa sidokaraktärers liv. Det var enligt mig bland det absolut bästa med boken, för jag gillar verkligen tanken på att alla har en historia att berätta.
 
Något jag upplevde som ett störningsmoment var det faktum att berättelsen inte lämnar någonting till fantasin, utan man får svar på alla frågor man har. Personligen föredrar jag att resonera och reflektera över saker på egen hand, men om man är en sådan läsare som helst ser att alla trådar snöras samman rekommenderar jag boken starkt. Jag rekommenderar den även till personer som gillar kärleksromaner och som vill läsa någonting mysigt mitt i allt höstmörker.

 
Titel: The Sun Is Also a Star
Författare: Nicola Yoon
Sidantal: 348
Genre: Ungdomsbok, samtida roman
Utgivningsår: 2016
Förlag: Random House Children's Books
Köp: AdlibrisBokus
Kuriosa: Nicola Yoon är precis som huvudkaraktären Natasha född på Jamaica, medan Yoons man är korean precis som Daniel.

Tio över ett

Publicerad 2017-09-17 09:56:10 i 2016, Bokrecensioner, Böcker på svenska, Högstadieböcker, Samhällsskildring, Samtida romaner, Skönlitteratur,

"Lamporna på gruvberget lyser i raka rader. Nivå efter nivå. Högst upp blinkar det från gruvtornet. Jag bor i Kiruna. I kommunen som en gång var världens största. Staden som nu ska flyttas för att järnmalmsgruvan under jord växer. Men de ljög. Det är ingen flytt. Gruvbolaget LKAB och kommunen tänker riva stora delar och bygga nytt. Om de hinner. Innan allt rasar."

 
Det är natt, klockan är tio över ett och Maja är vaken. Hon ställde klockan, precis som hon gjort varje kväll sedan LKAB började spränga i gruvan under Kiruna. Även om Maja vill sova kan hon inte. Tänk om huset rasar! 
 
Majas bästa kompis, Julia, tycker att hon oroar sig i onödan. Julia är trött på Majas prat om döden, hon förstår inte Majas rädsla. Under Majas säng ligger en färdigpackad väska innehållande saker som kan vara bra att ha vid ett nödläge. Hon har packat till resten av sin familj också. Om något händer kommer hon att rädda dem alla.
 
Tio över ett är en bok om kärlek, vänskap och psykisk ohälsa. Den tilldelades Augustpriset för årets svenska barn- och ungdomsbok 2016.
 
Betyg: 3/5. Först och främst vill jag poängtera att jag tycker det är bra att psykisk ohälsa börjar uppmärksammas mer och mer i böcker som riktar sig till yngre åldrar. En specifik sak jag gillade i Tio över ett var hur Ann-Helén Laestadius inte enbart visade på hur den drabbade kan reagera, utan även hur omgivningen runt omkring kan förhålla sig till en persons psykiska ohälsa. Boken kändes tillförlitlig, vilket är av stor betydelse, inte minst när man skriver om tyngre ämnen.
 
Något jag anser var överflödigt i boken var Majas känslor för Albin. Det är självklart bra att understryka att en person med psykisk ohälsa kan leva ett normalt liv, men personligen hade jag hellre sett att vänskapsrelationen mellan Maja och Julia fått ta mer plats. Jag har läst flera böcker där bästa kompisen föses undan så fort en kärlekspartner kommer in i bilden och i ärlighetens namn har jag tröttnat.
 
Som helhet ger jag boken ett bra betyg. Jag tror att den skulle fungera bra som högläsningsbok i skolor, som bokklubbsbok eller liknande, då den kan användas som diskussionsunderlag i tyngre frågor rörande psykisk ohälsa.

 
Titel: Tio över ett
Författare: Ann-Helén Laestadius
Sidantal: 261
Genre: Högstadiebok, samtida roman
Utgivningsår: 2016
Köp: AdlibrisBokus
Kuriosa: Ann-Helén Laestadius är själv född i Kiruna och alla hennes böcker utspelar sig i eller i närheten av staden.

Spökskrivaren

Publicerad 2017-09-11 21:19:42 i 2017, Bokrecensioner, Böcker på svenska, Mellanstadieböcker, Samtida romaner, Skönlitteratur, Spänning,

“Hon sträckte fram handen. 'Jag heter Helena. Helena Larsson.'
'Paolo Bolander', mumlade pappa och tog hennes hand. Helena ryckte till och spärrade upp sina mörka ögon.
'M-men ... är det ... Är du författaren Paolo Bolander?!'
'I egen hög person.'"

   
Casper Bolander är son till den välkända deckarförfattaren Paolo Bolander, men hans liv är inte lika glamoröst som alla verkar tro. Förutom att pappan är pank brottas han dessutom med skrivkramp, vilket har inneburit att boken som skulle varit färdigskriven för längesedan inte ens är påbörjad. I ett sista försök att ta tag i skrivandet tar Paolo med sig sin son till familjens stuga i Oxelbo där han hoppas finna inspiration att skriva. 
 
När Paolo och Casper anländer till Oxelbo inser de till sin förtret att strömmen i stugan har gått. Otekniska som de är bestämmer de sig för att fråga närmaste granne om hjälp. Helena Larsson blir alldeles till sig när hon inser att personen som står på hennes veranda en kall höstkväll är en av hennes absoluta favoritförfattare. Genast inleds en hetsig diskussion om litteratur som leder till att Helena erbjuder sig att assistera Paolo i hans skrivande. Casper blir med ens fundersam över Helenas intentioner. Är hon verkligen intresserad av Paolo eller är det kändisskapet som lockar? Vad är det egentligen som ligger till grund för hennes iver?
 
Betyg: 2/5. Jag drar mig inte för att läsa böcker som i första hand riktar sig till yngre människor, men i vissa fall framgår det extra tydligt att en bok är ämnad för en specifik målgrupp. Troligtvis hade jag tyckt bra om Spökskrivaren om jag hade läst den för ett antal år sen, men nu anser jag att berättelsen faller platt. Vissa av huvudkaraktärens tankegångar är lite väl fördomsfulla för min smak. Dessutom kunde jag under läsningen i stort sett direkt se vart handlingen var på väg, vilket mestadels beror på att boken är skriven för en yngre publik.
 
Det finns självklart även motiv i handlingen som jag gillar. Till exempel finns inslag ur Paolo Bolanders pågående roman invävda i texten på ett snyggt sätt. Att läsa om karaktärer som skriver är alltid något som intresserar mig. Jag uppskattade även Caspers tankar och reflektioner kring sin pappas yrkesval.
 
En sak jag har svårt för är så kallad instalove, alltså kärlek vid första ögonkastet, vilket är ett motiv i Spökskrivaren. Om du inte har något emot instalove, gillar spänning, och är på jakt efter en lättläst bok, då tror jag att du skulle kunna tycka om Spökskrivaren.
 

Recensionsexemplar från förlaget


 
Titel: Spökskrivaren
Författare: Malin Stehn
Sidantal: 185
Genre: Mellanstadiebok, spänning
Utgivningsår: 2017
Förlag: Opal
Köp: AdlibrisBokus
Kuriosa: Malin Stehn har även skrivit andra böcker, bland andra Den här sommaren kan bli min död som har fått fina recensioner.

Om

Min profilbild

emmajoabsson

Emma, 16. Ravenclaw. Gillar friidrott, böcker, skrivande och cream cheese bagels. Drömmer om att ge ut en bok någon dag, men fokuserar för tillfället på att läsa andras. Mejladress: emma.joabsson@gmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela