tvatusenboktankar.blogg.se

Turtles All the Way Down

Publicerad 2017-11-13 20:47:00 i 2017, Bokrecensioner, Böcker på engelska, Samtida romaner, Skönlitteratur, Ungdomsböcker,

"We never really talked much or even looked at each other, but it didn't matter because we were looking at the same sky together, which is maybe even more intimate than eye contact anyway. I mean, anybody can look at you. It's quite rare to find someone who sees the same world you see.


Tillsammans med sin pådrivande bästa vän, Daisy, tar Aza Holmes upp jakten på en miljardär på flykt. Hittelönen ligger på 100 000 dollar och skulle kunna göra stor skillnad, inte minst för Daisy. Eftersom att sonen till den försvunna miljardären är Azas barndomskompis, vet vännerna var de ska påbörja sitt sökande.
 
Parallellt med denna yttre konflikt pågår ständigt en inre konflikt i Azas hjärna. Hennes tankar rör sig i en oändlig spiral, oftast kring bakterier och alla sjukdomar de kan orsaka. Även om Aza är medveten om sina hjärnspöken, kan hon inte hålla sina grubblerier i schack.
 
Betyg: 3/5. Jag har hört så många säga att Turtles All the Way Down kommit att bli en av deras absoluta favoritböcker. Personligen har jag aldrig fastnat för John Greens böcker, trots att jag gillar honom som person. Jag kommer troligtvis läsa alla eventuella böcker han ger ut i framtiden, men efter att ha Turtles All the Way Down måste jag tyvärr erkänna att den där riktiga fullträffen ännu inte infunnit sig.
 
Boken var, till dess försvar, en av de bättre John Green-böckerna jag läst. Vissa delar i boken fullkomligt älskade jag. Det absolut bästa var porträtteringen av Aza, en 16-årig tjej med OCD. John Green har själv blivit diagnostiserad med syndromet, vilket framgick tydligt genom Azas tankegångar. 
 
Något jag gillar starkt med John Greens författarskap är att han aldrig förenklar sitt språkbruk, utan han skriver precis likadant som jag intalar mig att han skulle skriva för vuxna. Huvudkaraktärerna i hans böcker är dessutom alltid intelligenta och slutet av hans böcker är genomgående realistiska. Vissa personer har svårt för öppna slut, något John Greens böcker tenderar att ha. Personligen gillar jag sådana avslutningar, då jag ser livet som ett öppet slut.
 
Det jag inte gillade i boken, den huvudsakliga anledningen till varför den "bara" får 3/5 i betyg, var den huvudsakliga handlingen. Jag fann historien kring den försvunna miljardären överflödig och mer som ett sätt att framhäva övriga händelseförlopp än något som faktiskt tillförde en ny aspekt till berättelsen. För egen del hade jag gärna läst mer om Azas personliga svårigheter än om mysteriet med miljardären.
 
Avslutningsvis vill jag understryka att mina åsikter kring Turtles All the Way Down avviker en hel del från de flesta andras. Jag känner till flertalet människor som själva har haft psykiska problem, exempelvis tvångstankar och annat. Dessa personer har relaterat starkt, i vissa fall starkare, till Aza än till någon annan fiktiv karaktär de kommit i kontakt med. Inte minst för deras skull är jag otroligt glad för att den här boken finns. Även om jag inte älskade boken, kan jag absolut rekommendera den. Precis som i samtliga John Green-böcker finns det citat som träffar läsaren rakt i hjärtat. Återigen, sättet OCD skildrades på var fenomenalt!

 
Titel: Turtles All the Way Down
Författare: John Green
Sidantal: 286
Genre: Science Fiction
Utgivningsår: 2017
Förlag: Dutton Books for Young Readers
Köp: AdlibrisBokus
Kuriosa: Tillsammans med sin bror Hank har John Green startat YouTube-kanalerna vlogbrothers och CrashCourse.

Waking Gods

Publicerad 2017-11-10 13:41:23 i 2017, Bokrecensioner, Böcker på engelska, Science Fiction, Skönlitteratur,

 "Go home and tell your family you love them. Tell them ten times, a hundred times. Do it while you can. And if we somehow survive this, keep doing it. In the end, it’s all that really matters.”


 
Waking Gods är andra delen i Sylvain Neuvels Science Fiction-serie Themis Files. Första delen, Sleeping Giants, kretsar kring metalliska kroppsdelar som upptäcks på olika platser på jorden. Teknologin bakom dessa delar är alldeles för avancerad för mänskligheten och den stora frågan är därför varifrån de kommer.
 
Waking Gods utspelar sig ett knappt decennium efter Sleeping Giants. Boken berättas, precis som den inledande delen, genom intervjuer, dagboksanteckningar och annat.

Betyg: 4/5. Jag älskar denna serie! De två inledande delarna läste jag i princip direkt efter varandra. Tyvärr innebär detta att jag måste vänta ett drygt halvår på den sista, avslutande delen, men det får det vara värt.
 
Sättet dessa böcker är skrivna på, i första hand i intervjuformat, gör att serien fortskrider i väldigt snabb takt. Detta gör att man aldrig blir uttråkad, utan hela tiden vill läsa vidare. Det finns en kärleksrelation i serien som jag tycker skildras på ett bra sätt. Den tar inte fokus från historien, utan tillför snarare ett intressant perspektiv. Framförallt inom ungdomsböcker kan jag känna att romanser är inpetade i historien bara för att, vilket sällan blir särskilt bra.
 
En markant skillnad mellan de två inledande delarna i serien var att Waking Gods antog fler drag av Science Fiction än vad Sleeping Giants gjorde. Dock skriver Sylvain Neuvel fortsatt på ett sätt som får världen han har skapat att kännas trovärdig, vilket jag gillar.

 
Titel: Waking Gods
Författare: Sylvain Neuvel
Sidantal: 325
Genre: Science Fiction
Utgivningsår: 2017
Förlag: Del Rey
Köp: AdlibrisBokus
Kuriosa: Sista delen i Themis Files-trilogin, Only Human, förväntas publiceras 1 maj 2018.

Det här kalla landet

Publicerad 2017-11-01 17:07:00 i 2017, Bokrecensioner, Böcker på svenska, Samhällsskildring, Samtida romaner, Skönlitteratur, Ungdomsböcker,

 "'Måste du?' suckar Noomi.
'Såklart han måste, du vet hur pappa är, han ska alltid försvara nidingar', säger Nick.
'Måste ni använda det ordet? suckar Signild.
'Allt jag försöker säga, Noomi, är att det lika väl kunde vara exakt tvärtom. Om du kom från en folkförflyttarbakgrund så skulle du förmodligen vara rädd för ungdomar som inte gjorde det.'"

 
Noomi är sjutton år och bor i Nordland. Hennes bror, Nick, har gått med i landets främlingsfientliga parti, något hennes föräldrar är helt emot. Efter att själv ha blivit rånad samt efter att hon personligen fått uppleva hur landets ekonomiska situation försämrats, går Noomi också med i partiet. 
 
Zahra går i Noomis klass och har folkförflyttat. Under flykten från sitt hemland var Zahra med om något av det värsta som kunnat hända, vilket har gjort att relationen mellan henne och hennes pappa inte längre är vad den en gång varit. Zahra gör allt för att förtränga, för att må bättre, men ingenting hjälper.
 
Två sjuttonåriga tjejer med olika problem, båda med fördomar om den andra. De kommer att förändra varandra på sätt som ingen trodde var möjligt.

Betyg: 3/5. Även om Det här kalla landet utspelar sig i ett fiktivt land med ett påhittat parti, kan man dra många paralleller till dagens samhälle. Av denna anledning är boken otroligt dagsaktuell och en sådan som skulle kunna ligga till grund för politiska diskussioner.
 
Personligen är jag intresserad av politik, men det är ingen nödvändighet för att man ska gilla boken. Fördomar är ett stort problem i dagens samhälle och något som Pernilla Gesén hanterar på ett mycket bra sätt. Läsaren får växelvis ta del av Noomis och Zahras perspektiv. Dessa två motpoler skiljer sig enormt från varandra och karaktärsutvecklingen blir därför extra tydlig.
 
Det finns en del saker i boken som får mig att sänka helhetsbetyget. Jag vill inte gå in i detalj på dessa, då det finns risk att jag avslöjar för mycket. Sammanfattningsvis tycker jag dock bra om Det här kalla landet. Det är framförallt intressant att se politik få axla en stor roll i en ungdomsbok. Något jag tycker är smart av Pernilla Gesén är att skapa en fiktiv stat, då hon på så sätt ges mer frihet att själv utforma samhället än om hon hade valt att skriva om exempelvis Sverige.
 
Recensionsexemplar från förlaget

 
Titel: Det här kalla landet
Författare: Pernilla Gesén
Sidantal: 239
Genre: Samtida roman, samhällsskildring
Utgivningsår: 2017
Förlag: B. Wahlströms
Köp: AdlibrisBokus
Kuriosa: Under Bokmässan sa Pernilla Gesén att Det här kalla landet var den svåraste bok hon skrivit. Totalt tog den fem år att skriva.

Om

Min profilbild

emmajoabsson

Emma, 17. Ravenclaw. Gillar friidrott, böcker, skrivande och cream cheese bagels. Drömmer om att ge ut en bok någon dag, men fokuserar för tillfället på att läsa andras. Mejladress: emma.joabsson@gmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela