En droppe midnatt
"Jag är svart, fast färgen på min hud är brun. Jag har ett komplext kärlsystem av rötter som förgrenar sig över kontinenter, etniciteter, klasser, färgskalor och epoker. Jag är en korsning av Slovakien, Tyskland, Frankrike, Afrika, South Carolina. Av vit, svart, cherokee. Jag är Jason, son till den svarte Madubuko Diakité och den vita Elaine Bosak. Jag är alla de länder mina förfäder kom ifrån och skeppades från i kedjor. Jag är alla de färger och nyanser deras hud hade. Jag är deras vrede och längtan, deras framgångar och deras drömmar.”En droppe midnatt är Jason Diakités självbiografi, i vilken han skildrar sin uppväxt samt reflekterar över hur mycket den skiljer sig från sin pappas barndom. Boken sträcker sig från slaveriets USA till folkhemmets Sverige. Diakité som växte upp i Sverige har fått kämpa för att hitta sin identitet. Biografin hanterar ämnen som utanförskap, rasism samt längtan efter tillhörighet.
Betyg: 5/5! Inom de flesta musikgenrer har låttexten stor betydelse, men inom rapmusiken betyder den allt. Att Jason Diakité har en fallenhet för skrivande är kanske inte så konstigt med tanke på att han är rapartist, men ändå förstummas jag gång på gång av det vackra språket i En droppe midnatt.
I boken beskriver Diakité känslan av att vara för svart för att klassas som svensk, men samtidigt för vit för att klassas som afrikan. Detta var en av de saker som verkligen träffade mig rakt i hjärtat. Att det än idag finns folk som utsätts för rasism och som på grund av sin hudfärg tvingas kämpa för att känna tillhörighet, det är fullkomligt oacceptabelt! En droppe midnatt kan, tillsammans med The Hate U Give, vara den viktigaste bok jag läst i år. Kan dessutom starkt rekommendera ljudboken, uppläst av författaren själv.
Titel: En droppe midnatt
Sidantal: 310
Genre: Biografi, samhällsskildring
Utgivningsår: 2016
Förlag: Albert Bonniers förlag
Kuriosa: En droppe midnatt har dramatiserats och denna höst hålls föreställningar med samma namn som boken. Läs mer här.
